Morris och John ska spela på hästar. Det finns lika många taktiker som det finns hästar och våra vänner väljer taktiken namn = prestation. Har man en häst som vet att han kommer dö om han inte presterar, så borde det ju vara ett säkert kort. Eller? Lite slapp hyllning till mitt eget trav-spelande. Första gången jag spelade utan att spela på en andel så satsade jag en hundring och vann 1500. Sen är jag fast. |
Tidningen Brand har tema antifascism och jag bidrog med en serie om vad som egentligen händer på ett nästesmöte i NMR. Det var befriande och väldigt roligt att få teckna någonting urspårat, slag-under-bältet och tramsigt. Det har jag inte gjort på ett tag så det här var väldigt trivsamt att teckna. |
Galago har ett nummer med tema brott, och vad passar då bättre än lite good old scamming? John och Hunter samlar ihop djur i parken och säljer dyrt på exotiska djurmässor. Pengarna rullar in i vansinnig takt och allt ser bra ut. Till och med den skeptiske Morris låter sig imponeras. Ett möte på mässan gör att allt sätts på prov. |
Min debut i tidskriften MAL handlar om AI. John och Morris jobbar som jourhavande kompis för ett vinstdrivande företag med uppdrag hos regionen. Givetvis provisionsbaserat och ju kortare stödsamtal desto mer provision. Hunter har en idé på hur man kan effektivisera arbetet med hjälp av AI och sätter upp en AI-styrd telefonsluss. |
Tidningren Brands första nummer år 2023 handlar om det kaos vi befinner oss i som land, med allt vad det innebär. Jag medverkar med en kort serie om elstödet och ger lite konkreta råd till hur man kan tampas med att hålla värmen och inte bli ruinerad samtidigt. |
I Galagos nummer på tema pengar medverkar jag med ett utdrag ur serien "Hur landet ligger" som handlar om när John och Morris åker till Norge för att arbeta. De råkar ut för allehanda äventyr, vissa mindre roliga än andra. Jakten på pengar och att göra det stora klippet är som vanligt deras ledstjärna. Serien kommer vara med i min nästa bok som just nu är under arbete och beräknas bli klar om ett år eller nåt. |
Tidningen Brand hade tema "Mat" och jag bidrog med en serie som kretsar kring vårt hyckleri kring maten vi äter. Det får gärna vara lokalproducerat, ekologiskt och med hela människan i fokus. Men blir det för nära så slutar det vara roligt. Då är det bättre att leva i illusionen om vad maten vi äter egentligen är och kommer ifrån. Titeln är från ett klassiskt videoklipp med ett barn som skickar en videohälsning till sina föräldrar som ska käka ute. Jag har skrivit en novell tidigare som handlat om ungefär samma sak: en restaurang med närhetstänk, där djuret skjuts, flås och tillreds under samma tak. Novellen skulle vara lite framtidsdystopi och när jag bad en bekant läsa och komma med utlåtande så sa han "Fan vad coolt om det här hade funnits, då är man ju med på hela resan". |
För omväxlingsskull så medverkar jag med en text i Galago, en kort krönika om att arbeta på en mack. Jag skriver om lite olika besökare vi har, en skäggig kollega som ber rånare att dra åt helvete. Läs här om du vill veta mer om det. Texten är som en liten hyllning till livet på en mack i Ångermanland. Jag har även illustrerat till texten. |
John, Morris och Hunter bastar på badhuset och pratar politik apropå det stundande riksdagsvalet. Slentrianröstar man på Vänsterpartiet kan man lika gärna rösta på Sossarna, som är "the real deal" socialdemokrati, och är man beredd att rösta på (S) kan man lika gärna rösta på (C)... och så går resonemanget vidare. Ett oväntat möte i bastun gör att allt, i vanlig ordning, tokar ur. |
I antologin "Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato", utgiven på Galago förlag och med Karin Z Sunvisson som redaktör så medverkar jag med en enruting om vems agenda vi egentligen driver. Viktigt upprop i dessa oroliga tider. |
Från baksidestexten: Vem laddar elsparkcyklarna, levererar paketen och gräver gravarna på kyrkogården på undermåliga kontrakt? I Tommy Sundvalls satiriska äventyrsserier är det Morris, John och Hunter som gör det. I en ständig men hopplös jakt på pengar försöker de försörja sig på olika gig. 50 kr för varje uppladdad elsparkcykel, men vem betalar elräkningen? Om ett paket ska levereras från Stockholm till Pajala är det våra tre vänner som kör dag och natt. På sina äventyr i gigekonomin och på botten av senkapitalismen hinner de starta en fackklubb, bli vettskrämda på ett tomt hotell i Kramfors, utge sig för att vara finsk sjöpolis och droga en mellanchef med fentanyl. Som tre galna men cyniska Candide-typer tar de dagen som de kommer och hankar sig fram genom en vardag av vidriga arbetsvillkor, vänskap och en och annan öl. |
I årets sista nummer av Galago medverkar jag med ett längre utdrag ur min kommande bok "På äventyr i senkapitalismen". Hunter berättar om varifrån hans namn kommer och varför han är förbjuden att beträda norsk mark. |
Jag skrev en text i Det grymma svärdet om några svenska filmer som jag gått och funderat på. Jag skrev om Eva och Adam, Det blir inte alltid som man tänkt sig och Alla älskar Alice. Trots att det i grunden är en kritisk text så tycker jag ändå väldigt mycket om svensk film. Istället för hollywood-lyckliga slut så har vi en lång och fin tradition av socialrealism. Visst, vi producerar mycket skit men även en del guldkorn, jag nämner en av de bästa svenska filmerna som gjorts i texten, vilken det är får du se när du läser DGS. |
Galago nummer 148 har tema "Mat". Jag medverkade med en serie baserad på en idé jag och en kompis hade när vi var yngre: Om man tar en brödrost och lägger den på sidan så får man två väldigt små ugnar. Vi tänkte prova att göra panpizza på det sättet men kom aldrig till skott. I den här serien provar Morris och John att göra just det. Serien har namnet "Kreativ lösning" för att Johns kreativitet blommar ut på allvar i denna serie. |
Brand nummer 3/2021 har tema Fackets kris och jag är med i nummerredaktionen, men har också tecknat en serie till numret med namnet "Hemkörd mat". Serien handlar om Foodora och de märkliga behov som skapas hos dess konsumenter. En kul anekdot: Jag såg på TV om någon som var på väg att ta bort sitt kök eftersom han "ändå mestadels åt ute, varför betala för yta man inte nyttjar?" |
Haninge kommun gjorde tillsammans med ABF och Verbal förlag en jubileumsbok för Haninges finska minoritet och jag fick vara med på ett litet hörn i egenskap av barnbarn till finska invandrare. Jag skrev en text om min mormor som invandrat till Sverige och fortfarande pratar finska och har kvar banden till Finland, men som inte låtit detta gå i arv till sina barn (och därmed i förlägningen sina barnbarn). Mitt band till Finland lever fortfarande men det känns så långt bort fastän det är alldeles framför mig. Texten tar avstamp i detta och jag vill inte på något sätt hävda en finsk identitet, iallafall inte på de villkor som min mormor har. |
Dödgrävarna är den fristående uppföljaren till Voijägarna, som gick som sommarföljetong i Arbetaren sommaren 2020. Nu har Morris och hans vänner sadlat om från att jaga elsparkcyklar till att gräva gravar på olika kyrkogårdar runtom i staden de bor i. Dagarna är långa och villkoren usla. En dag rinner bägaren över och de bestämmer sig för att slå tillbaka. Sen spårar det ur. |
Under pandemin har vi alla behövt förhålla oss till masken. En del använder den, andra inte. Men en mask som var lite vanligare i demonstrationer förr om åren var den klassiska tshirt-ärmen, snusnäsduken, halsduken eller röjarluvan. Brand nr 2/2021 har temat "Generationer" och då bidrog jag med en serie om masker då och nu. |
Luleåbaserade popbandet Krake släpper under 2021 en EP vid namnet "Det vanliga" jag har gjort omslaget till EP:n. |
När jag var yngre åkte jag ibland med min morbror som jobbade med att köra ut läsk åt Coca-Cola. En gång var vi i Knutby ganska strax efter Knutbydramat och jag minns än idag en konstig stämning i byn. Det är väl det som är sant, resten av serien är påhitt. |
Tillsammans med Evelina Mohei, Lars Nilsson och Fredrik Jonsson så var jag redaktör för nummer 37 av Det grymma svärdet, som var en uppföljning till "Fanzinerad" från 2005. Numret tar pulsen på fanzinerörelsen i Sverige de senaste femton åren och är ett intervjutungt nummer. |
Nummer 3/2020 av Brand har temat "Virus" i bred bemärkelse. Det är dock svårt att inte vidröra Coronapandemin så jag bidrog med en serie om coronaviruset. Fast ändå inte. |
Sommaren 2020 gick en 16 avsnitt lång serie i tidningen Arbetaren som handlade om katten Morris, hunden John och deras kompis Hunter som prövade lyckan som gig-arbetare. Den var kul att göra och desto roligare att pröva på formatet med sex rutor per "avsnitt". |
Tecknade en serie till Galago på temat "noir". Serien handlar om ett fenomen som var vanligt innan 00-talet och som nu nästan helt försvunnit. |
Jag gjorde ett reportage om Sveriges motsvarighet till det nazistiska punkbandet Skrewdriver - Brutal Personal. Anarkisterna som blev nazistiska Brigad Wotan och sen Somalia Kickers innan de gick under jorden. |
Jag och Linn Spross var redaktörer för tidningen Brands första majnummer. Temat var reformism och revolution och en del smakprov finns på Brands hemsida. |
I antologin "Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar" medverkade jag med en äldre serie med anekdoter från callcenters, så gott som samtliga är baserade på egna upplevelser från de två år jag jobbade som marknadsintervjuare. Ett riktigt skitjobb. |
Det här är faktiskt det bäst betalda uppdrag jag haft, men jag tänker inte avslöja hur mycket jag fick betalt. Men låt oss säga: Jag köpte en ny dator och hade ändå pengar kvar. Serien gick i Vänsterpartiets medlemstidning "Rött". |
Jag tecknade en serie om ett gäng som går en teaterkurs och som sätter upp "non si paga non si paga" (vi betalar inte, vi betalar inte) och det inspirerar kursdeltargarna att ta makten själva. Sen spårar det ur. |
En serie om Sveriges längsta lockout (sju år!) för Brands historienummer. Fantastiskt spännande konflikt som känns väldigt bortglömd ur historien. |
En novell om en tävlingsmänniska som blir besatt av att vinna Civilkuragepriset tre år på raken "alla goda ting är tre" som det heter. Personerna som omnämns i novellen är baserade på riktiga människor, men historien är uppdiktad. |
Mitt bokslut över tiden som notorisk snattare, allt akopanjerat med citat av The Streets som jag lyssnade på dygnet runt under den mest intensiva perioden. Jag har mängder av anekdoter, rövarhistorier, tips och trix på det här ämnet - men de delar jag nog inte med mig offentligt på internet eller i skriven form. Bjud mig på en kaffe så berättar jag allt. |
Jag debuterade i Galago med en novell om ICA-butiken som låg ett stenkast från där jag bodde förut. Den är tyvärr inte baserad på verkliga händelser. |
Serien handlar om två vänner som ska tälta, där saker händer.. och den ena personen försvinner spårlöst. Den är ett hopkok av alla historier om personer som bara går upp i rök. |
Jag tror det här är mitt enda försök till JVVF (jag vill vara farlig) men historien är dock sann. Jag reste till Predappio i norra Italien och besökte Mussolinis krypta. Det blev ett resereportage i mitt fanzine men som sedan snappades upp av Svärdet. Har fått ett par stycken mail av folk som velat se bilder och bett mig beskriva mer än jag gör i texten, så ett visst intresse har texten ändå väckt. |
Tillsammans med Fanny Hökby från Federativs förlag så redaktörade vi en uppdatering av den fackliga handboken "Vi har rätt" med uppdaterad juridik, lagändringar och annat tillsammans med en arbetsgrupp på tre personer. Jag skrev även förordet och boken används flitigt inom arbetarrörelsen, vilket är väldigt hedrande. |
Jag skrev en hälsning till min pappa, mycket för sorgearbetets skull men också för att dela med mig av hur jag mådde och hanterade vardagen 2014. Mycket har hänt sen dess, men texten var viktig då att skriva. |
Jag bidrog med en text om mina erfarenheter av att jobba på callcenter i antologin Världens Endes tredje nummer. |
